Bland de första som upptäckte främjande hälsoeffekter ifrån choklad var Mayafolket och deras föregångare, Olmec Kulturen ungefär 1.500 f kr. Denna ursprungsbefolkning i America använde chokladbönan som huvudingrediens i en bitter dryck uppskattad för sina närande kvalitéer och förmågan att ge extra energi och uthållighet. Drycken användes även till att behandla mag- och inre obalanser, infektioner, feber och hosta. Drycken var en mix av jäst och rostad kakaopasta, vatten, chili peppar, majsmjöl och andra ingredienser sammanblandat till en kryddig, krämig och sockerfri hälsodryck.
Faktum var att för de urgamla MesoAmerikanerna, choklad var mer än bara en omtyckt hälsodryck, det hade också en stor viktig roll i deras religion, samhälle och ekonomi.

Arkeologiska bevis visar på att genom tiden, kakaobaserad mat blev en sådan viktig del av deras levnadsstil att de utvecklade ett perfekt system att plantera och skörda bönorna. Andra bevis visar att kakaon var involverad i Maya firande, som vigsel och religiösa ceremonier. Denna dryck var särskilt omtyckt av kungligheterna och religiösa ledare. Ett antal urgamla skriftsymboler och Maya kärl skildrar denna dryck använd av Präster och kungligheter.
Utifrån detta värde och popularitet blev kakaobönan en markant handelsvara för Mayafolket. Faktum är att Aztekerna, som inte kunde plantera kakaoträdet på grund av deras torra klimat blev så betagna av bönan att de begärde av sitt folk och deras krigsoffer att betala avgifter/skatt med kakaobönor. Aztekernas ord för denna omtyckta dryck var xoxolatl, som betyder ”bittert vatten” och som sedan omvandlades till det moderna engelska ordet, ”chocolate”.

Fram till 1500-talet, visste ingen utanför den Nya Världen någonting om choklad, allt medan historiska dokument indikerar att andra Europiska utforskare, bland annat Columbus kom i kontakt med kakaon vid besök i Amerika. Det var inte förrän Hermán Cortés erövrade Mexico 1521 som spanjorerna började lära sig om denna goda smak av choklad. Cortés och hans män smakade på denna dryck i ett konfiskerat byte från Aztekerna. Cortés beskriver det som en ”gudomlig dryck” som ”bygger upp motstånd och krigarstyrka”. Han observerade att ”en kopp av denna värdefulla dryck ger en man styrka att gå en hel dag utan mat”.

Det var troligen spanjorerna som upptäckte att om man blandade bitter choklad som grund med socker och olika kryddor som bland annat kanel, muskot, kryddpeppar och liknande så passade det bättre in bland det Europiska smaksinnet. Och så småningom blev chokladdrycker populärt bland Europeiska aristokratin och förblev en status symbol för de rika fram till dess att chokladbitar börjades massproduceras för alla under 1800 talet. Så sent som under 1600talet i England var drycken marknadsförd som ett hälsoelixir.

Den nya sötare chokladblandningen fördes tillbaka till Amerika av Europiska nybyggare. Presidenten Thomas Jefferson lär ha sagt, ”förtjänsten av choklad för hälsan och vårdande kommer snart att ha samma värde över Te och Kaffe i Amerika som det har i Spanien”.

Vår kärleksrelation till choklad fortsätter än i dag, genom den söta kakaokonfektyren som vi idag njuter av har lite överensstämmelse med den bittra MesoAmerikanska drycken.